Augusta Bäckman ville hellre dö än föda barn som ogift
Att bli med barn före äktenskapet upplevdes ofta som en skam i 1860-talets Sverige. 27-åriga Augusta Bäckman gick så långt att hon gjorde sitt bästa för att dö i kolera för att dölja att hon var gravid. Samtidigt räddade hon många liv.
Augusta hjälpte de sjuka
Ödet ville inte gå Augusta Bäckmans väg. Hon råkade i olycka - hon blev gravid som ogift. Detta hände i Forsvik strax innan koleraepidemin bröt ut 1866.
Augusta hade sedan några år varit den person i byn som man kallade på när någon var sjuk eller vid en komplicerad förlossning. Hon var sjukvårdskunnig och kunde slå åder, koppa och koka mediciner. När någon var döende var det i första hand till Augusta man vände sig. Om det fanns tid kanske man sedan också kallade på prästen.
Överlevde koleran
När epidemin bröt ut såg Augusta sin chans att slippa visa sin skam offentligt. I hopp om att istället få dö kastade hon sig ut i ett omfattande hjälparbete för de sjuka. Hon arbetade dag och natt och räddade många från uttorkning och för tidig död.
Men det gick inte som Augusta hade tänkt sig – hon överlevde kolerans härjningar. Den 11 mars 1867 födde hon dottern Regina, som betecknas OÄ, oäkting, i kyrkboken.
Den ogifta modern
Hur var det då att leva som ogift mor i det samhälle och den tid där Augusta Bäckman levde? Trots hennes rädsla inför att föda ett oäkta barn verkar det inte som om forsviksborna såg nedsättande på henne eller hennes dotter. Det finns inga belägg för att det alltid, eller ens oftast, innebar en katastrof för en ogift kvinna att få barn och det är svårt att ge en enhetlig bild av Augustas villkor. Det vi vet är att hon är folkbokförd som hemmadotter. Hon bodde alltså i vuxen ålder i föräldrahemmet.
Situationen för ogifta mödrar varierade mellan olika delar av landet och verkar ha varit mer accepterat i norra Sverige än i södra. Seden med trolovning fanns kvar längre i norr, fram till 1734 var trolovningen en rättsligt bindande överenskommelse med samma status som bröllop. Det var också vanligt att man gifte sig efter att barnet fötts - och inte alltid med barnafadern. Detta antyder att samhället i relativt hög grad accepterade i alla fall flertalet av de ogifta mödrarna. Den sociala kontrollen på landsbygden innebar också att familjen ofta visste vem som var far till barnet och såg till att han tog sitt ansvar.
I städerna fanns ett stort antal ogifta mödrar, under 1860-talets första hälft föddes runt 40 procent av alla barn i Stockholm av ogifta mödrar. Det innebar dock inte alltid att de stod ensamma eller utan far till barnet. Begreppet ”Stockholmsäktenskap” myntades vid mitten av 1800-talet och innebar helt enkelt att man levde som sambo. För arbetande kvinnor fanns det en fördel med att inte vara gift – den gifta kvinnan var omyndig och hennes make hade rätt till all hennes egendom, som ogift kunde hon själv bestämma över sin inkomst och det kunde vara till fördel för både henne själv och barnen.
Det oäkta barnet
Att växa upp som barn fött utom äktenskapet kunde vara mycket svårt. Moderns sociala ställning påverkade barnets hela liv. Om fadern erkände faderskapet var han skyldig att bidra till försörjningen, men det var inte ovanligt att han ”svor sig fri” och då stod modern ensam. Det var också en social förlust för barnet att inte räknas till sin familj och släkt.
Oäkta barn hade ingen arvsrätt – inte förrän 1970 fick barn födda utom äktenskapet arvsrätt på samma villkor som barn födda av gifta föräldrar.
Så hur gick det för dottern?
Regina Bäckman växte upp i Forsvik där hon så småningom började hjälpa sin mor i hennes arbete och Augusta överförde sina vårdkunskaper till sin dotter. Regina lär också ha rest till Stockholm i 20-årsåldern för att utbilda sig inom sjukvård.
Ur folkbokföring från tiden kan vi utläsa att Regina arbetade som kammarpiga i Örebro under något år i slutet av 1880-talet och några år därefter uppges hon vara piga hos Forsviks bruks dåvarande ägare, Carl Wilhelm Palmaer.
I ett dokument finns anteckningen sjuksköterska bredvid hennes namn. På samma ställe omnämns Augusta som f.d. sjuksköterska.
Vi vet att Regina Bäckman var musikalisk och att hon spelade gitarr i missionskyrkans strängmusikkår under tidigt 1900-tal. Vi har inga uppgifter om att hon ska ha gift sig eller fått några barn.
Bilden
På bilden av syjuntan ovan ses Augusta Bäckman som nummer två från vänster.
