Julgranen blev symbolen för det moderna
På en kulle i ett skogsbryn stod i början av 1900-talet en upplyst julgran i Forsvik. I en tid då elektriciteten var ny blev julgranen en ljusfyr som syntes på långt håll i mörkret. Men syftet med den var något annat än att sprida julmys.
På en plats i skogen mellan arbetar- och tjänstemannabostäder, mitt emot herrgården på andra sidan sjön och ovanför den gamla infartsvägen från Karlsborg ligger julgransbacken i Forsvik. Fästet för julgranen finns kvar än idag, fastbultat i berget. Här stod granen som lever vidare i bygdens folkminne.
I början av 1900-talet i en tid när stearinljus och fotogen var standard måste den ha varit en välkomnande syn för alla som såg den på håll från landsvägen. Både granen och herrgården stack förmodligen ut. Man kan ju undra varför Forsviks bruks ägare kostade på granen dyra glödlampor och elektricitet när inte ens arbetarbostäderna var upplysta. Men granen, med sina glödlampor, hade förmodligen ett strategiskt syfte och skulle symbolisera framtiden och moderniteten.
Elektricitet, något nytt och modernt
1902 stod det nya kraftverket i Forsvik klart, det så kallade ”elektricitetshuset”. Nu kunde man producera elektricitet på plats, tack vare vattenkraft och en turbindriven generator. Den elektrifierade belysningen slog fotogen och stearinljus med hästlängder, plötsligt var det ljusare i lokalerna, risken för brand minskade och luftkvalitén blev allt bättre.
Under dagtid producerade kraftverket el till industrin, men på kvällen leddes elektriciteten om till herrgården på andra sidan sjön och till granen, förstås. I en av arbetarbostäderna bodde Hjalmar Svahn, som var ansvarig för driften av kraftverket. Hans bostad var den enda som fick elektricitet indragen när kraftverket var nytt. Genom att ha en elledning hemma skulle han snabbt kunna upptäcka om det var något fel på kraftverket och åtgärda det.
Granen prioriterades
Skillnaden i hur man lyste upp granen respektive verkstäderna talar sitt tydliga språk. Med ett tjugotal glödlampor skulle granen kunna ses som en reklampelare för Det moderna bruket medan antalet glödlampor i verkstäderna sällan var fler än tre eller fyra. Hemma fick arbetarna klara sig med stearinljus och fotogenlampor ett bra tag in på 1920-talet, deras bostäder fick inte elektricitet förrän 1928. Då hade kraftverket i Forsvik varit i gång i snart tre decennier. En tanke, så här i juletider.