Spöken och andar på bruket
Gäster på vandrarhemmet har berättat om sömnlösa nätter, mystiska fotsteg, om mörka skepnader som synts i ögonvrån och lågmälda röster som hörts. Berättelserna om kusliga upplevelser är flera och bland många ortsbor råder det inget tvivel om att det spökar på Forsviks bruk.
Det finns en hel del berättelser från både besökare till museet, besökare till orten och bland ortsborna själva. Museibesökare har berättat om underliga känslor och förnimmelser, lukter och intryck när de besökt de gamla industribyggnaderna. Andra vittnar om sömnlösa besöksnätter på vandrarhemmet där möbler släpats runt i tomma rum på våningen ovanpå och lampor som står tända i utrymmen där ingen vistas. Mörka skepnader möts i dörröppningar och ses vandra på bruksområdet sent på kvällarna.
Somliga berättelser har varit ganska detaljerade. En upplevelse rör fotsteg i en trappa sent en kväll i ett av husen. Exakt tio steg hördes, sedan tystnade de. Personen, som var ensam i byggnaden, var så gott som övertygad om att fler befann sig i huset, så tydliga var fotstegen. Men alla rummen var tomma och när personen senare räknade trappstegen mellan våningarna så var det exakt tio.
Röster i träsliperiet
En annan berättelse kommer från en tidigare skådespelare på teatern. Han var i träsliperiet för att förbereda inför en föreställning följande dag. Vid ett tillfälle befann sig mannen på vinden, när han hörde två kvinnoröster som fnittrade och skrattade utanför byggnaden. Skådespelaren gick ner för att se vilka det var som stojade och förde oväsen, men det var ingen där. Han blev illa till mods, men gick trots det tillbaka till vinden för att fortsätta sitt arbete. Efter en kort stund hördes rösterna igen. Han gick ner ännu en gång för att se vilka det var som skrattade, men såg inte till en levande själ nu heller. Då fick det vara nog, tyckte skådespelaren, som låste byggnaden och skyndade sig hem.
Spöken och historieberättande
I flera generationer har det, som sagt, vittnats om kusliga upplevelser och spökerier på bruket. Den här typen av berättelser är inte ovanliga, oavsett plats eller vilken tid man levt i. Men man ska komma ihåg, att parallellt med dessa spökhistorier finns det även människor som varit verksamma i området under hela sina arbetsliv, utan att ha upplevt ett enda spökligt fenomen.
En sak är dock säker – den här typen av berättelser bidrar både till att forma en plats och dess historia.